Tiden går och jag befinner mig nu i Norrland. Närmare bestämt Strånäset utanför Östersund. Sitter vid en tjeckisk dator så allt blir lite svårare. Tänker nu skippa våra svenska bokstäver, å, ä och ö.
Jag hade en utomordentlig vecka pa Oland. Det var verkligen det bade jag och Mini behovde. Mini levde upp och fick val igang matatandet lite battre, men inte jattemycket. Tack vare barnen kunde vi lura i henne en hel del. Jag fick aven tvangsmata henne, men det ar inte sa mycket tvang over det. Hon bara gapar och vantar pa att jag ska ge henne uppblandad mat. Hehe.
Nu ater hon faktiskt ratt bra, av min egengjorda mat. Daremot ar hon fortfarande smal och spinkig. Jag vet inte hur mycket hon far behalla eller hur mycket protein som rinner igenom. Pa torsdag har jag telefontid med veterinaren som gjorde biopsin pa henne. Det ska bli spannande att se vad han sager och tycker. Hoppas bara pa det basta.
Tack for alla tankar, nu nar det ar extra kampigt. Jag tror och hoppas att vi ska fixa detta, men det ar alltid bra med stod utifran ocksa. Om jag fattat det hela ratt, sa ska vi inte behova vara oroliga for en dodlig njursjukdom som heter PNP. Det skulle isf visat sig mer pa ultraljudet. Daremot ar ju oron om njurarna kommer igang som de ska. Om det skulle varit en manniska sa skulle ju Mini behova dialys eller njurtransplantation, men nu ar hon "bara" en hund. Min lilla skrutta!!
Hon alskar manniskor, Mini. Vem som en kommer pa besok, kommer sjalvklart for hennes skull.. tror hon iaf. Bara att se henne glad, gor mig glad!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag förstår att det måste vara jobbigt för dig. men det är skönt att läsa att det troligtvis inte är pnp, skönt att få det på papper sen också. Vad härligt att det är lite liv i henne och att hon är lite glad när det kommer folk och så iallfall. det är ju alltid positivt! kramar från oss alla här!
Hej lilla gumman. Jag hoppas att du mår bättre! Låter som om du äter lite bättre. Va duktig du är. Ge matte en bamse kram från mig.
Krya på dig
kram Mia
Nu börjar det bli jobbigt att hälla tummarna! Men det verkar som om det har stabiliserat sig, går kanske lite framåt oxå! Fortsätt så. Jobbigt att ni ska behöva vänta så länge på svar. Ovissheten är ju det värsta! Vet av erfarenhet. Kan vi göra något för er, säg ifrån. Massor av nospussar och lite "buffande" på öronen från Azra med familj
Skicka en kommentar