Norrland...

Tiden går och jag befinner mig nu i Norrland. Närmare bestämt Strånäset utanför Östersund. Sitter vid en tjeckisk dator så allt blir lite svårare. Tänker nu skippa våra svenska bokstäver, å, ä och ö.

Jag hade en utomordentlig vecka pa Oland. Det var verkligen det bade jag och Mini behovde. Mini levde upp och fick val igang matatandet lite battre, men inte jattemycket. Tack vare barnen kunde vi lura i henne en hel del. Jag fick aven tvangsmata henne, men det ar inte sa mycket tvang over det. Hon bara gapar och vantar pa att jag ska ge henne uppblandad mat. Hehe.

Nu ater hon faktiskt ratt bra, av min egengjorda mat. Daremot ar hon fortfarande smal och spinkig. Jag vet inte hur mycket hon far behalla eller hur mycket protein som rinner igenom. Pa torsdag har jag telefontid med veterinaren som gjorde biopsin pa henne. Det ska bli spannande att se vad han sager och tycker. Hoppas bara pa det basta.

Tack for alla tankar, nu nar det ar extra kampigt. Jag tror och hoppas att vi ska fixa detta, men det ar alltid bra med stod utifran ocksa. Om jag fattat det hela ratt, sa ska vi inte behova vara oroliga for en dodlig njursjukdom som heter PNP. Det skulle isf visat sig mer pa ultraljudet. Daremot ar ju oron om njurarna kommer igang som de ska. Om det skulle varit en manniska sa skulle ju Mini behova dialys eller njurtransplantation, men nu ar hon "bara" en hund. Min lilla skrutta!!

Hon alskar manniskor, Mini. Vem som en kommer pa besok, kommer sjalvklart for hennes skull.. tror hon iaf. Bara att se henne glad, gor mig glad!!

Öland!

Vårt paradis är Öland! Där trivs Mini och jag bäst! Vi kan göra vad vi vill, när vi vill och hur vi vill.

Tog en extra semesterdag i fredags, för Minis skull. Jag ville ha extra koll på henne efter sövningen. Vi hade fått "lov" av veterinären att åka på semester. Det finns ju dygnetrunt-djursjukhus i Kalmar om det skulle vara något. Resan i fredags hit gick bra förutom att vi kom inte längre än 2 mil förrän Mini spydde ner hela bilen. Så mycket har hon nog aldrig spytt. Jag tror absolut det berodde på sövningen, för lite mat och skumpig bil. Hon har nämligen inte spytt sen dess. Nu har jag stenkoll på hennes vikt. Jag väger henne varje dag, för hon får verkligen inte gå ner mer i vikt. Med hjälp av min svåger så följer vi hennes kurva. Hon har t.o.m gått upp nästan 1 kg på tre dagar. Detta beror tyvärr inte på hennes dietmat som hon ska äta. Nä, nu är det inget knussel här. Jag ger henne allt som är snällt för hennes njurar och med mycket protein. Pannkakor, pasta, fisk, ris, kyckling, skinka, bröd m.m Det äter hon iaf! Det är huvudsaken!

Nu ska jag lämna min lilla svans för ett par timmar. För svans har hon verkligen blivit. Hon har stenkoll på vart jag är, mer än vanligt. Hon beter sig faktiskt annorlunda emellanåt, men idag är hon hyfsat sig lik. Nu bär det av till Kalmar för mig. Där ska jag plocka upp Pojkvännen på Kalmar flygplats. KUL!!

Mys med Mini!

Idag tog jag en del komptimmar också. Det var lugnt på jobbet och jag ville hem till Mini-plutt och bara gosa. Sagt och gjort, det blev verkligen mys i soffan. Båda slocknade! :) Hon har inte blivit mindre kelig av sjukdomarna iaf, utan snarare tvärtom. Nu tar hon varenda tillfälle att slänga sig på rygg och blotta magen. Det är ju goast att bli kliad där ju. :) Hon är rakad på stora delar, så det är så mjukt och varmt.

Fick reda på av stressad veterinär idag att hon hade höga värden av både borrelia och erlichias. Nu väntar jag bara på vad morgondagens tester ska visa. Då är det dags för ny provtagning, nytt ultraljud och biopsin på njurarna. Hur snabbt dessa resultat kommer vet jag ej. Men blodstatusen ska jag väl få omgående. Hoppas att värdena har vänt!!

Hopp och förtvivlan...

Jag slits mellan hopp och förtvivlan här. Ibland tycker jag att det ser grymt mörkt ut, men ibland lyser den gamla Mini igenom. Idag däremot blev jag riktigt orolig. Min granne som är dagmatte, ringde mig vid lunchtid och sa att jag bör komma hem. Mini mådde inte bra och var inte sig lik. Självklart åkte jag på en gång och mycket riktigt så är hon annorlunda. Det är inte alltid att hon är hängig och annorlunda, utan kan vara riktigt orolig och stressad. Hon hade vankat omkring i lägenheten på ett sätt som hon aldrig gör. Hon hade inte funnit sig till ro. Jag har sett tendens till detta också och tyckt mig se personlighetsförändring ibland. Det är som om hon ser och hör spöken ibland. Kryper i kroppen och hon slänger sig upp från liggande emellanåt.

Jag kontaktade Djursjukhuset trots att jag hade telefontid i eftermiddag. Fick inte ut så jättemycket av det, utan skulle vänta på det bokade samtalet. Veterinären ringde inte förrän vid sju-tiden och sa inte så mycket mer än att de hade häcken full. (Inte riktigt det uttrycket kanske..) Hon sa inte mycket mer än att jag kan komma in och sätta henne på dropp igen om jag vill, eller så avvaktar vi. Vi kan tydligen inget mer göra innan biopsin på torsdag. Vi satte upp en telefontid imorgonbitti igen. Hoppas Mini har ätit lite mer då och är lite piggare. Tur att man har en så bra granne som dagmatte, som gör att jag kan känna mig trygg även om jag måste vara på jobbet.

Jag hoppas verkligen att vi kan komma iväg till Öland på lördag som planerat. Jag tror att både Mini och jag skulle må bra av det. Där finns det många som hon kan tigga mat av, vilket hon gärna får göra nu!! :)

Diagnos?

Det går verkligen upp och ner för Mini. Jag tycker ändå hon är förvånansvärt glad och pigg många stunder. Ibland är hon förstås hängig, seg och trött. Inte alls konstigt. Jag ringde Djursjukhuset idag igen. Jag kände att jag hade frågor och funderingar som jag vill ha svar på, så därför ringde jag och bokade telefontid med veterinär. Det var lättare sagt än gjort. Receptionisten ville ha reda på mina frågor och sagt och gjort, jag sa att jag vill veta provsvaren så fort de vet något och inte vänta till på torsdag. Efter en stunds tystnad i luren sa hon att de hade inte fått svar på odlingen de gjorde, men däremot visar testen positivt både för borrelia och erlichias. Hur mycket och svårt vet man tydligen inte än, förrän biopsin är gjord och analyserad. Men det är inte konstigt att skruttan mår dåligt, om hon har råkat ut för inte bara en utan två sjukdomar från världens parasiter!

Jag var och bytte mat idag också, för att se om hon gillar någon annan bättre. När jag kom hem åt hon faktiskt lite av den. Jag tänkte att den kanske är en hit, men det är omöjligt att säga för hon kan rata den sekunden efter.Nu på kvällspromenaden tänkte jag skoja till det lite och "låtsas" hitta mat bland buskarna. Wow, vilken nos jag har!! Men icke, det var väl ingen skatt jag hade hittat. Nä, hon bara rynkade lite på näsan och gick därifrån. Suck. Var tvungen att köra lite tvångsmatning med spruta på henne nu. Hon behöver allt hon kan få. Man känner verkligen de flesta benen i henne väl nu. Ingen rolig känsla alls. Jag håller alla tummar jag kan! Får nog lite hjälp av gamla katten också. :)

Inte kan man tro att denna killen är 14 år!! :)

Skingra tankar..

Det gjorde jag verkligen igårkväll. Det behövdes! Med hjälp av Lotta gick det bra. Vi hade en rolig kväll som började först på Piren med god mat och vin. Sen gick vi vidare till Twin City, där vi märkte att vi var snäppet äldre än alla andra. Men bara snäppet.. ;) Vi gick vidare till Karlssons, där halva stan var och det var lyckat. Men nuförtiden håller man ju inte en hel kväll och längtan efter Mini tog över. Så jag gick hem vid ett-tiden och möttes av en superglad Mini-skrutt. Jag förstår faktiskt inte hur hon kan vara så pigg och glad ändå, framförallt när vi är ute. Hon äter ju nästan ingenting och idag var jag tvungen att tvångsmata henne med specialmat och spruta. Känns inte alls roligt, men så desperat är jag.

Imorgon ska jag åka till Djursjukhuset igen, för att byta en matsort och köpa hem lite mer "tvångsmat" om det skulle behövas. Ibland önskar jag att hon skulle förstå vad man säger, att hon behöver äta för att må bättre. :) Jag ger mig inte!!

Mini är hemma i alla fall...

Idag fick jag komma in på Djursjukhuset och hämta hem Mini. Hon blev såå glad, så att hon blev helt till sig en lång stund. Var överallt och ingenstans, lilla yrvädret. Vi satt inne i ett rum på Djursjukhuset och pratade med veterinären ett bra tag. Hon är pigg och glad, men hon äter inte bra. Nu är alla prover inskickade, så inom några dagar ska vi ha det svart på vitt vad Mini har blivit sjuk av.

Njurvärdena är verkligen inte bra och det är det som oroar både mig och veterinären mest. Ett av värdena ska ligga mellan 40-160 för att vara normalt. Mini hade 280 i onsdags och det har bara gått ner till 273 idag. :( Detta måste vända snart! Njurarna fungerar verkligen inte som de ska just nu. Ett annat värde ska ligga på -1, men Minis ligger på +6. Inte bra det heller. Nu måste vi se till att hon börjar äta som hon ska och tar all medicin hon behöver, så hoppas jag verkligen att allt ska ordna sig.

Veterinären berättade om en hund som hade ännu sämre värden än Mini och låg på +10 på det ena. Den hunden hade faktiskt vänt kurvan och mår lite bättre nu. Det är sådana historier som gör att jag inte ger upp hoppet. Skönt med allt stöd jag och Mini får!! Tack så hemskt mycket alla!

Veterinären försökte inte på några sätt måla fan på väggen, men heller inte lura in mig i falskhet. Hon berättade att akut njursjukdom ÄR allvarligt och nu gör vi allt vi kan. Nu väntar vi på provsvar och på torsdag ska Mini tillbaka för en stor undersökning igen. Då är det ett nytt ultraljud och en biopsi som ska göras. De söver henne och med hjälp av specialverktyg tar de en bit från hennes njurar för att skicka till labb. På så vis har de alla underlag för att ta reda på vad det är hon lider av. Tur att man har försäkring mitt i allt elände. Annars hade jag varit helt ruinerad av detta. :S

Känns iaf väldig skönt att ha henne hemma!! Hon förvånade mig faktiskt innan genom att ta initiativet till att äta lite av hennes specialkost vi har köpt nu. Först ratade hon den, men efter att ha sovit ett par timmar tog hon några tuggor. En vinst i sig!! Yeah!

Mini när hon var på bushumör för ett par veckor sen. Riktig glädje i en kropp. :)

Inlagd.

Mini är kvar på Djursjukhuset. Hon kommer vara där över natten med dropp. Usch, vad jag saknar henne! Ultraljudsundersökningen visade inget iaf och det är positivt. Hade det varit tumörer eller en allvarlig njursjukdom skulle det visat sig där. Nu är veterinärerna inriktade på att det är erlichias som har slagit på hennes njurar. Hon tappar protein och har blod i urinen. Detta kan även föra med sig matkatarr, varav man förstår att hon inte har någon matlust. Men NU äntligen har de skickat iväg proverna för att en gång för alla få reda på om det är erlichias eller borrelia. Konstigt att en annan ska veta och vilja mer än de kunniga ibland.. :S

Imorgon bitti ska de ta ett nytt blodprov och då ska de se om njurvärdena har blivit bättre. Har de inte det är det värre och då visar det att njurarna inte har kommit igång. Jag hoppas verkligen att hon repar sig snart och matte får hem sin lilla älskling igen! Jag saknar henne så!!

Mini´s vecka i bilder...

Dagen innan Mini blev dålig. Sitter som fotomodell, framför nya kameran. Vi lekte och busade på kvällspromenaden som vanligt.

Så här var hon på fredagen när jag kom hem. Inte ens svansen hade liv och då är det illa.

Ögonen visar det inre... Hjälps inte att det är en fin bild.

Här fick hon lite extra energi på lördagkvällen. Matte skojar lite med solstrålen.

Permission från Djursjukhuset idag. Drack en hel skål med vatten. Åt liiite god mat och slängde sig direkt på golvet i hallen. Som sagt, jag vet att hon slappnar av mest här hemma. Jag har tratt till henne, men än så länge bryr hon sig inte om kanylen som sitter i benet. Glädjen hos henne när jag hämtade hem henne var enorm. Då smälter ens inre. :)

Stumpan är fortfarande sjuk!

Usch, vad jobbig det är när ens ögonsten är sjuk. Jag åkte in med henne idag igen till Djursjukhuset. När vi kom dit så vägde jag Mini innan provtagningen. Då såg jag att hon hade gått ner 4 kg på en vecka!! Det är verkligen inte bra! Jag kände med en gång att nu ger jag mig inte. Jag ska få reda på vad som gör att hon inte äter. De var rätt nära att skicka hem mig igen, för att de tyckte provsvaren såg lite bättre ut. Jag ifrågasatte det hela och undrade verkligen vad som gör att hon vägrar att äta. De fick se det med egna ögon då de drog fram deras "lyx-mat" och Mini ratade det framför ögonen.

Med tanke på att jag ville mer, så behöll de henne för ett komplett blodstatus och röntgen. Veterinären ringde sen vid lunchtid och berättade att njurvärdena inte ser bra ut. Så imorgon ska hon få en ultraljudsundersökning och nu går hon på dropp. De vill egentligen behålla henne över natten, men jag vill inte det av flera anledningar. Hon har det bäst här hemma hos mig där hon kan koppla av helt och hållet. Jag vet att hon inte kommer få mycket sömn i en bur på sjukan. Jag känner min hund bättre än någon annan, så jag vet!

Snart ska jag in och hämta henne, för att lämna tillbaka henne imorgonbitti igen för dropp och ultraljudet. Håll tummarna att det inte är något allvarligt!!