Nära, nära..

Igår fick jag ett telefonsamtal ifrån en som jobbar på ett Hundpensionat utanför Jönköping, där de även tar emot katter som sprungit vilse. Han jobbar för polisen och ringde mig, med tanke på min anmälan om Ilse. Han beskrev katten lite luddigt, men mycket stämde också. Visst fick man upp hoppet då han berättade att katten hade hittats i mitt gamla kvarter. Jag slutade jobbet lite tidigare, för att ta mig dit. När han hämtade ut katten, så såg jag dock snabbt att det inte var Ilse. Den här katten var melerad och hade nästan inget vitt alls. Dock var den väldigt rädd och jättefin. Hoppas de hittar rätt ägare!

Då försvann hoppet igen.. Hoppas han har ett jäkla äventyr och inte lider...

Min lilla gubbe....