Igår var det dags igen för ett nytt veterinärbesök. Då skulle de ta ett nytt blodprov och urinprov. Inte visste jag att de menade att sticka in en spruta i urinblåsan. Det var faktiskt riktigt intressant att se. Genom att samtidigt göra ett ultraljud och se exakt var blåsan befann sig, gick det smidigt och Mini sa inte ett knyst. Hon är så duktig min lilla tjej. På något konstigt vänster tycker hon fortfarande nästan om att gå in på Djursjukhuset. Hon tycker att det är kul med alla hundar och katter. Skoj att så många är på samma ställe! :)
Idag fick jag svaren från dessa prover. Det vara både positivt och negativt besked. Njurvärdena är betydligt bättre! De ska ligga mellan 45 och 160. Tydligen hade Mini 397 som sämst. Det hade jag inte hört innan. Fick en chock! Men nu ligger de på 190, så de är en bra bit på väg åt rätt håll. Däremot så fick jag reda på en gång för alla att hon har en kronisk njurskada. Jag hade fått reda på det tidigare efter biopsi-svaren, men det var först nu jag fick hela bilden klar för mig. Hon har en inflammation på njurarna och kommer alltid att ha. Detta kommer göra att det nu bildas bindväv och om t ex. ett år kommer detta med all säkerhet även synas på ultraljud. Nu ser de riktigt bra ut, men då kommer de kanske vara mer ihopskrumpna. Veterinären uppskattade att njurarna fungerar till 40 %. Eftersom båda njurarna är verkligen drabbade behöver hon all deras gemensamma kraft kvar. De läcker fortfarande lite protein och det finns även lite blod i urinen, men det är bättre nu än innan. Nu kommer hon även att äta specialkost i resten av sitt liv. Det är speciellt gjort för de med njurproblem och har extra högprotein, vilket hon verkligen behöver. Ett annat värde som var mindre bra var blodvärdet. Det bör ha med hela sjukdomsbilden att göra. Vi ska tillbaka om tre veckor för att se att det värdet går åt rätt håll. Man kan aldrig vara riktigt lugn. :S
Det som är mest positivt är ändå att hon börjar visa sitt rätta jag igen. Hon är mycket piggare och gladare. Sprallig till tusen ibland och samma gamla studsboll. Det känns så skönt att se de hoppen igen! :) Veterinären tyckte att även om man aldrig kan friskförklara henne, så är hon så pass frisk som hon kan bli just nu. Han trodde även att hon förhoppningsvis har flera år kvar att leva med rätt kost som medicin. Det hoppas jag med!!!
Hjärtat på Öland. Det var rena medicinen för oss båda. Love it!!
2 kommentarer:
Åh vad jag önskar att hon aldrig skulle blivit sjuk när jag läser. Önskar att det aldrig hade hänt när jag läser att hon aldrig kan bli helt frisk. Men det låter ju super duper bra att hon är pigg och glad igen. :) Hoppas nu att hon bara blir bättre och bättre och att ni inte ens kommer märka att hon har svaga njurar till slut när hon äter sin specialmat och så. kram på er båda två!
hej igen! :) läste ditt inlägg nu. Jo alice är ca 2 veckor tidig. Det kan nog bero på att vår lilla wilma här löpte för några veckor sedan och att alice då sätter igång lite tidigare! men det borde ju vara dags för mini om några veckor iallafall :)
Skicka en kommentar