I fredags när jag kom hem, märkte jag att jag inte kom hem till solstrålen som alltid möter mig i dörren. Hon lyfte lite på huvudet och nöjde sig med det. Inte likt henne! Hon brukar allt ge mig en liten hälsningscermoni varje gång man varit borta, om det så har bara varit en kvart. Pratade då med dagmatte och frågade om hon varit sig lik under dagen. De tyckte inte heller att det var som vanligt. Hon hade inte velat gå ut på promenad, låg bara och var deppig inomhus. Då förstod jag ganska snabbt att hon INTE mår bra. Jag fick henne inte ens till att vifta på svansen. Vilka kontraster det blir när man har en hund, som nästan alltid är pigg och glad.
Hoppade över utställning i Borås i helgen och valde att fokusera helt och hållet på Mini. Det blev lite bättre tyckte jag, men det var ytterst lite. Så idag bar det av till Djursjukhuset, för blodprov, kontroll och analys. Allt pekar på att lilla tösen har drabbats av en sjukdom från de äckliga fästingarna, erlichias. Vanliga symtom på detta är håglöshet, aptitlöshet och stelhet, vilket stämmer mycket väl in på Mini. Så nu behandlas hon med antibiotika och jag hoppas verkligen det ska göra underverk snabbt, för det gör ont att se henne lida. Nu blir det lugna gatan här ett tag framöver.
Krya på dig lilla skruttan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nämen lilla hjärtat! Ulrica sa att Mini var hängig, vi trodde att det bara var värmen eller nått liknande. Hoppas verkligen verkligen att hon snabbt ska bli bättre. Du gjorde verkligen rätt som inte tog med henne till borås, även om du inte visste då vad det var så håller jag med dig om att man ska fokusere helt på henne i det läget och inte släpa med henne på utställning. Du får skriva snart hur det går för henne. Hoppas hon blir bra snart igen. Kramar Emma och Alice.
Massro av nospussar till er ifrån Azra. Bli bra snart!
Skicka en kommentar